Det senaste projektet jag har varit inblandad i hÀr pÄ NHK Àr en installation i Tokyo Midtown dÀr barn kan leka med ett virtuellt zoo. Tekniken Augmented Reality hittade fram till Flash-plattformen hösten 2008 tack vare Flashgeniet Saqoosha. Jag hoppades kunna lÀgga upp nÄgra filmer frÄn sjÀlva installationen men har inte hunnit filma pÄ plats Àn. SÄ lÀnge lÀgger jag upp tvÄ filmer som visar olika versioner av djurparken.
Jag har uppdaterat lÀnklistan till höger (och flyttat upp den en aning) med lÀnkar till projekt som jag medverkar i under tiden pÄ NHK. Mitt pÄgÄende projekt, en Augmented Reality-applikation, kommer dock förmodligen bara visas som installation i Tokyo Midtown under sommaren. Förhoppningsvis kommer jag kunna lÀgga ut en lÀnk till applikationen eller en filmsnutt av installationen sÄ smÄningom.
IgĂ„r nĂ€r jag vĂ€ntade pĂ„ en kompis pĂ„ vĂ€g till vad som enligt utsago ska vara Tokyos bĂ€sta mexikanska restaurang (ligger i Hiroo) sĂ„ kom det fram en smĂ„tt desperat man till mig och bad mig pĂ„ knackig engelska (”train - buy - help”) hjĂ€lpa honom att köpa en tĂ„gbiljett. NĂ„got som kan vara lite av en utmaning om man Ă€r utlĂ€nning och inte vet hur det funkar. Mannen var visserligen asiat, sĂ„ samtidigt som jag undrade över varför han frĂ„gade just mig av alla mĂ€nniskor sĂ„ tĂ€nkte jag att han kanske var frĂ„n Kina eller nĂ„t annat icke-japansksprĂ„kigt land. VĂ€l vid biljettautomaten blev jag tillfrĂ„gad av tvĂ„ vĂ€sterlĂ€ndska tjejer huruvida jag behövde en tĂ„gbiljett. De hade tydligen ett heldagspass som de inte kunde utnyttja. Nu var det ju uppenbart att den desperate mannen var i större behov Ă€n nĂ„gon av oss av biljetten. Vilket han visade genom utbryta i knĂ€skĂ„lsdjupa bugningar och ett herrans - pĂ„ japanska - tackande. NĂ€r det sedan visade sig att de tvĂ„ tjejerna var svenskar kĂ€ndes vĂ€rlden bara sĂ„ mycket mer mĂ€rklig.
Jag testar att uppdatera bloggen frÄn hellotxt.
Jag har precis ÄterhÀmtat mig frÄn en seg förkylning (eller det var mest feber). Under medietrycket kÀnde jag mig skyldig att kolla upp om det var en otrevlig influensa eller ej sÄ jag gick till lÀkaren för att fÄ tvÄ bomullstops upppetade i nÀsan halvvÀgs till hjÀrnan och det resulterande nÀsklÀgget analyserat. Ett par nervösa minuter senare fick jag positivt besked. AlltsÄ negativt. AlltsÄ provsvaren var negativa vilket var positivt. Ingen influensa. Med det stoppade ju inte lÀkaren att skriva ut sju(!) olika mediciner till mig.
PÄ tal om influensan, i förra veckan gick det ut skriftliga order pÄ företaget om att alla anstÀllda mÄste ta tempen varje morgon och alltid bÀra ansiktsmask nÀr man anvÀnder sig av kommunaltrafiken. I regel sÄ ligger asiaternas kroppstemperatur c:a en grad under vÀsterlÀnningarnas (har jag hört under alla Är). Jag brukar mÀta min temperatur under tungan. Men hÀr mÀter de flesta i armhÄlan. Av detta kan tvÄ slutsatser dras: 1. Det gÀller att hÄlla ordning pÄ termometrarna. 2. Beroende pÄ var man mÀter blir den uppfattade kroppstemperaturen annorlunda. Kan det helt enkelt vara sÄ att detta Àr anledningen till den förmodade skillnaden?
SÄdÀrja. Nu lyckades jag verkligen slÄ mitt eget rekord i obefintlig blogguppdatering. För att sammanfatta den senaste tidens hÀndelser: Varit i Korea, pÄ Hokkaido, hemma i Sverige, gÄtt ut skolan, klippt mig och skaffat mig ett jobb. Oj, det Àr ju inte sÄ svÄrt det hÀr bloggandet ÀndÄ.
För att utveckla en aning: Att fÄ Äka till Korea kÀndes vÀldigt spÀnnande dÄ jag inte varit i nÄgot annat asiatiskt land Àn Japan. Lite synd, dÄ jag ÀndÄ befinner mig i kvarteret, sÄ att sÀga. SÄ över en lÄnghelg tog jag mig till Seoul för turistande och en konsekutiv matfrossa. Efter att ha pluggat japanska sÄ pass lÀnge sÄ att jag kan göra mig hyfsat förstÄdd i vardagslivet kÀndes det lite snopet att flyga tvÄ timmar och landa pÄ ett stÀlle dÀr jag inte kunde anvÀnda ett skvatt av mina surt fördÀrvade sprÄkkunskaper. Eller, nu ljög jag. I en del affÀrer pratade de faktiskt lite japanska (oftare Àn engelska mÄhÀnda?). Dessutom sÄ hade jag ju sÀllskap av min ypperliga guide Minji samt nÄgra andra bekanta frÄn sprÄkskolan i Tokyo sÄ dÀr var det japanskan som regerade.
Det första som slog mig var hur otroligt billigt det Ă€r. BĂ„de i jĂ€mförelse med Sverige och Japan. Att gĂ„ hungrig i Korea, det gör man liksom inte. Jag kĂ€nde mig rĂ€tt dum nĂ€r jag Ă€delt erbjöd mig att plocka upp notan för en fyrapersoners-lunch. PĂ„ 110 kr. Ăverallt finns det restauranger, flĂ„diga som av enkla hĂ„l-i-vĂ€ggen-typ, billigt Ă€r det och portionerna Ă€r ofta övermĂ€ktiga. DĂ€r Japanerna ofta satsar pĂ„ finess, mĂ„ttlighet och presentation gĂ„r koreanerna i mĂ„l pĂ„ ren mĂ€ngd och oövertrĂ€ffad pris/prestanda. Och krydda förstĂ„s. Allt Ă€r apstarkt. Det gör att det blir lite av ett hat-kĂ€rleksförhĂ„llande till maten. Sensationellt gott, men betala i tĂ„rar och rena klimakteriesvallningar fĂ„r man göra. Till mĂ„stena hör: Bibimbap (ris i skĂ„l toppat med inlagda grönsaker, kött och Ă€gg), Bulgogi (nötkött grillat pĂ„ bordsgrill), Toppoki (risdegs-stavar i stark röd sĂ„s), koreansk Shabu-shabu (kött och grönskaker kokade i lĂ€tt saltad buljong), Kimbap (sjögrĂ€srullar med blandad fyllning), Kimchi (fermenterad kĂ„l med vitlök och chilli) och Samgyeopsal (flĂ€skkött grillat pĂ„ bordsgrill).
För att tala om nÄgot annat Àn mat (om Àn ack sÄ viktigt) sÄ besökte jag det gamla kungapalatset i Gyeongbokgun (Palace Greatly Blessed by Heaven enligt Wiki), rest 1394. Det första som slog mig var hur annorlunda det ÀndÄ Àr frÄn traditionell japansk arkitektur, klÀder och musik. Arkitekturen kÀnns kinesiskt inspirerad, klÀddesignen gÄr i en helt annan fÀrgskala och Àven den traditionella koreanska musiken lÄter mer lik den kinesiska Àn japanska med mycket bleckblÄs och skramliga cymbaler. Att slottsvakten har som skyldighet att inte ens blinka oavsett vad som hÀnder verkar dock vara ett universalt fenomen. Stackarn som fick stora flaggbanéret över huvudet var nog tvungen att stÄ sÄ tills vaktskiftet.
Ett annat intressant besök jag hann med var Kukkiwon - högsÀtet för den koreanska kampsporten Tae Kwon Do. Dels eftersom jag under flera Ärs tid trÀnat denna kampsport och tycker det Àr hur kul som helst och dels för att arrangemangen pÄ Kukkiwon Àr rÀtt spektakulÀra. Dagen jag var dÀr var det gradering. Eleverna (barn i detta fall) sÀtts pÄ prov för att fÄ stiga i graden i jakten pÄ det svarta bÀltet (som det ocksÄ finns typ nio grader av, varför sluta?) genom att visa upp sina tekniker, teorikunskaper och sparringförmÄga. Jag rÀknade till att det var ungefÀr 300 elever skulle pressas igenom graderingskvarnen. Det var lite löpande-band-kÀnsla över det hela. Och jag skulle nog vÄga pÄstÄ att vÄra graderingar pÄ klubben i Stockholm var betydligt tuffare. SÄ nu vet ni.
Resan avslutades med ett besök pĂ„ nöjesfĂ€ltet Lotte World. Lotte World Ă€r enligt utsago vĂ€rldens största inomhus-nöjesfĂ€lt. BelĂ€get i Sincheon-dong hyser Lotte World en jĂ€kligt bra berg-och-dal-bana med Atlantis-tema, en enorm shoppinggalleria (med Kellog’s Frosties-pĂ„sar stora som vĂ€derballonger!) och en otroligt urkig attraktion vid namn Gyro Swing. TĂ€nk er Vikingagungan i kombination med Hully Gully.
Jag hade gÀrna stannat lÀngre och hoppas att jag kommer fÄ möjlighet att Äka till Korea igen. Kanske till en annan stad om sÄ blir fallet. Busan har jag hört ska vara trevligt.
NĂ€r jag vĂ€l landade tillbaka i Tokyo var det Ă€ndĂ„ inte utan en lite suck av lĂ€ttnad. MĂ€rkligt att faktumet att jag var tillbaka i Japan skulle innebĂ€ra en sĂ„ stark kĂ€nsla av att komma “hem”.
LÀgger mest upp denna för att den visar sÄ mÄnga av de saker som jag Àlskar med den hÀr staden. Hade jag pengar skulle jag ocksÄ köpt en sÄn hÀr fin kamera - och stannat en bra bit lÀngre.
Skriver frÄn ett idag ganska kyligt Tokyo. Ingen snö eller sÄ, men 10 grader kallt har det hunnit med att bli. Betydligt vintrigare Àn i söndags dÄ det var 20 grader och vÄrkÀnsla i luften.
Jag hade egentligen planerat att Äka till Korea en svÀng över julen, men det blev instÀllt pÄ grund av komplikationer med uppehÄllstillstÄnd. Men över nyÄr ska jag Äka till Kyushu i södra Japan för nÄgra lata dagar samt att delta den Ärliga nyÄrsstafett som hÄlls i byn Enaga.
Jag hoppas att julen varit bra hemma i Sverige. Jag saknar er alla, lite extra den hÀr tiden pÄ Äret. Men det slog mig att jag förmodligen bara kommer vara hÀr i tre mÄnader till, vilket kÀnns fruktansvÀrt kort.
Har fÄtt igÄng musiktjÀnsten Spotify efter lite trixande. Vilket var ett himla schysst eftersom jag hittade timmar med julmusik i alla dess former. En tripp till Ikea renderade mig en flaska glögg och en stor plÄtburk med Annas pepparkakor. Idag, julafton, blev det dock sukiyaki till middag. Traditionsenligt varken i Sverige eller hÀr, men gott var det.
KnÀck en nöt för mig och fortsÀtt njut av julmyset. Det Àr bÀst i Sverige, kan jag intyga. HÀr Àr det visserligen japaner i tomteluvor och christmas carols, men julen Àr Àven jordgubbsgrÀddtÄrtorna och champagneglasens stora högtid. Vilket gör att det hela kÀnns vÀldigt brokigt.
Kram till er alla och god fortsÀttning.
PÄ söndag ska jag göra Japanese Language Proficency Test - nationella provet i japanska för utlÀnningar. SÄ nu gÀller det att spurta med pluggandet. Som alltid inför ett prov har jag en förkylningskÀnsla i kroppen. Men jag gör mitt bÀsta för att hÄlla den i schack. Hoppas det gÄr vÀgen.
Det ska bli vÀldigt skönt nÀr detta Àr ur vÀgen. Det Àr ju, som det mesta, ett sjÀlvförvÄllat Ängestmoment men i och med att provet enbart genomförs en gÄng per Är och kostar en del att göra sÄ vore det trÄkigt om det inte skulle gÄ vÀgen. (I Är genomförs ovanligt nog dock provet tvÄ gÄnger per Är.)
Har lagt upp nya bilder frÄn oktober och november i fotoalbumet. I och med att jag blev av med kameran har jag inte fotat lika mycket som tidigare, men en del har det blivit i alla fall.
Denna termins prov, uppsatser och intervjuer Àr avklarade. RÀtt tufft var det faktiskt. Ett eller tvÄ prov eller intervjuer i veckan under tre veckors tid. SÄ det kÀnns vÀldigt skönt att det Àr över. Klarade mig gjorde jag tydligen ocksÄ.
Nu har jag drygt en veckas ledigt frÄn skolan. Det fina höstvÀdret har vÀlsignat Tokyo med en behaglig vÀrme pÄ dagarna och nÄgot kyligare kvÀllar och nÀtter. En vÀlkommen förÀndring efter den varma sommaren.
Dessutom har jag fÄtt besök frÄn Sverige. Jenny och Stefan Àr hÀr och hÀlsar pÄ. Jenny för knappt tio dagar, Stefan för en dryg mÄnad. Det Àr vÀldigt skönt att fÄ se mina nÀra vÀnner igen. Det Àr nog det som jag saknat mest under tiden hÀr. Familj och nÀra vÀnner. Nu ska vi försöka hitta pÄ sÄ mycket roliga grejer som möjligt. BÄde Jenny och Stefan Àr ganska rutinerade Japan-besökare, sÄ vi kÀnner ingen jÀttestress över alla mÄsten som annars Àr förknippade med ett förstagÄngs-tokyobesök.
En trÄkig grej Àr att jag har blivit av med min vÀska pÄ tÄget. Och att jag i stort hade hela mitt liv i den vid tillfÀllet. Min systemkamera, mitt Nintendo DS med uppslagsverket jag anvÀnder flera gÄnger om dagen, mitt japanska id-kort, visakort, gymkort, mina fina Àtpinnar samt mitt anteckningsblock med de senaste sex mÄnadernas anteckningar frÄn skola och vardag. Det svider. Nu ÄterstÄr polisanmÀlan, ta ett snack med försÀkringsbolaget och banken, samt att göra ett nytt japanskt id-kort. Utan det kommer man inte sÄ lÄngt hÀr. Förhoppningsvis fÄr jag tillbaka pengar pÄ försÀkringen, sÄ jag Àr fortfarande vid hyffsat gott mod.