yophen.se

Igår när jag väntade på en kompis på väg till vad som enligt utsago ska vara Tokyos bästa mexikanska restaurang (ligger i Hiroo) så kom det fram en smått desperat man till mig och bad mig på knackig engelska (”train - buy - help”) hjälpa honom att köpa en tågbiljett. Något som kan vara lite av en utmaning om man är utlänning och inte vet hur det funkar. Mannen var visserligen asiat, så samtidigt som jag undrade över varför han frågade just mig av alla människor så tänkte jag att han kanske var från Kina eller nåt annat icke-japanskspråkigt land. Väl vid biljettautomaten blev jag tillfrågad av två västerländska tjejer huruvida jag behövde en tågbiljett. De hade tydligen ett heldagspass som de inte kunde utnyttja. Nu var det ju uppenbart att den desperate mannen var i större behov än någon av oss av biljetten. Vilket han visade genom utbryta i knäskålsdjupa bugningar och ett herrans - på japanska - tackande. När det sedan visade sig att de två tjejerna var svenskar kändes världen bara så mycket mer märklig.